Södra skåningar och kamrater, omvärlden har förändrats.
Stövlarnas tramp har nu hörts en tid. Det som alla trodde aldrig mer skulle ske har hänt, det är i krig i Europa.
Det krig vi ser i Ukraina utspelar sig inte bara i luften, i cybervärlden eller med långräckviddiga vapen.
Kriget utspelar sig på marken, med stridsvagnar, stridsordon, pansarvärnsvapen, kulsprutor, indirekt eld och
minor. Exakt det som vi på Södra skånska regementet utbildar på.
Kriget påminner oss också om några grundläggande förhållanden. Det ena är att tyranniet frestas av svaghet
och det bästa sättet att undvika slaveriets kedjor och att kastas in i det totalitära mörkret är att vara så stark
att man slipper strida. Aldrig har någon behövt strida för att man varit för stark. Det andra, är att ett folk
som bestämmer sig för att inte ge upp är oerhört svårt att besegra – för det är exakt det Ukraina har valt. Att
kämpa. Och viktigast av allt, att friheten aldrig får tas för given, den måste man alltid vara beredd att försvara.
Det priset betalas med eld, järn och blod.
Att kämpa är också en del av att genomgå den militära grundutbildningen. Vissa hävdar att man blir vuxen
när man gör värnplikt, det betvivlar jag starkt, att vara vuxen är mer än så. Men alla påverkas av att genomföra
värnplikten, nästan alla på ett positivt sätt. För att när man gör värnplikten fattar man sina förfäders händer.
Man gräver sina värn där generationer har grävt sina värn. Man går dödens väg och vet att man inte är den
första och inte den sista, utan man går där omgiven av andar från generationer som alla har förenats i en sak
– det gemensamma ansvarets krav för att kunna delta, kämpa och segra i försvaret av fosterlandet.
Det danar personligheten.
Det kommer våra värnpliktiga bära med sig resten av livet. Och vetskapen om att hur man kämpar kommer
vara lätt att bära. I skrivande stund har vi precis avslutat utbildningsåret och soldaterna har fått rätten att kalla
sig Södra Skåningar. De kommer under många år framöver förbli i rullorna som en del av armén för att kunna
kallas in för övningar, beredskap eller tjänstgöring när landet så kräver. De kommer att förbli en del av armén
till dess att en yngre generation övertar deras krigsplaceringar.
Flera av de värnpliktiga stannar kvar hos oss för att genomföra KadS och andra har valt att ta anställning
eller söka sig vidare inom Försvarsmakten. Att välja att bli soldat eller officer innebär att man väljer att ge
mer än man någonsin kommer att få. Man påtar sig en uppgift för sitt land och är beredd att göra den yttersta
uppoffringen, att ge sitt liv för andras rätt att välja hur de vill leva sitt liv.
Samtidigt som vi avslutar grundutbildningsåret har vår kontingent i Mali, Mali 15, lämnat över ansvaret
till nästa styrka. Våra kamrater är äntligen på väg hem efter ett fullgjort uppdrag. De har fått idel beröm och
det märks att vi får hem ett oerhört kompetent förband men mängder av erfarenheter som vi ska förvalta och
ta till vara. Jag som chef P 7 och före detta sektorchef i Mali är oerhört stolt över deras insats i ett av världen
farligaste länder som är plågat av stor fattigdom, brottslighet, etniska och religiösa konflikter.
Jag vill också passa på att tacka samtlig personal på regementet för det gångna årets insats. Tro inte att jag
är omedveten om de enorma ansträngningar som gjorts i år för att få verksamheten att fungera. Tro inte att jag
inte vet vilka oerhörda utmaningar det funnits för att få regementets basfunktioner, utbildning, beredskap och
övningar att nå de resultat vi i år har uppnått.
Tyvärr ser jag heller inte någon ljusning inom de mest utmanande områdena. Men den uppskattning regementet har fått
för det vi i år har åstadkommit har varit enorm.
Ni har levererat – tack för er insats.
Låt oss nu, stärkta av framgången, uppfyllda av framåtanda och stolthet, fortsätta på den inslagna vägen mot
ett större och starkare P 7!
Överste Lennart Widerström
Chef Södra skånska regemente
Stövlarnas tramp har nu hörts en tid. Det som alla trodde aldrig mer skulle ske har hänt, det är i krig i Europa.
Det krig vi ser i Ukraina utspelar sig inte bara i luften, i cybervärlden eller med långräckviddiga vapen.
Kriget utspelar sig på marken, med stridsvagnar, stridsordon, pansarvärnsvapen, kulsprutor, indirekt eld och
minor. Exakt det som vi på Södra skånska regementet utbildar på.
Kriget påminner oss också om några grundläggande förhållanden. Det ena är att tyranniet frestas av svaghet
och det bästa sättet att undvika slaveriets kedjor och att kastas in i det totalitära mörkret är att vara så stark
att man slipper strida. Aldrig har någon behövt strida för att man varit för stark. Det andra, är att ett folk
som bestämmer sig för att inte ge upp är oerhört svårt att besegra – för det är exakt det Ukraina har valt. Att
kämpa. Och viktigast av allt, att friheten aldrig får tas för given, den måste man alltid vara beredd att försvara.
Det priset betalas med eld, järn och blod.
Att kämpa är också en del av att genomgå den militära grundutbildningen. Vissa hävdar att man blir vuxen
när man gör värnplikt, det betvivlar jag starkt, att vara vuxen är mer än så. Men alla påverkas av att genomföra
värnplikten, nästan alla på ett positivt sätt. För att när man gör värnplikten fattar man sina förfäders händer.
Man gräver sina värn där generationer har grävt sina värn. Man går dödens väg och vet att man inte är den
första och inte den sista, utan man går där omgiven av andar från generationer som alla har förenats i en sak
– det gemensamma ansvarets krav för att kunna delta, kämpa och segra i försvaret av fosterlandet.
Det danar personligheten.
Det kommer våra värnpliktiga bära med sig resten av livet. Och vetskapen om att hur man kämpar kommer
vara lätt att bära. I skrivande stund har vi precis avslutat utbildningsåret och soldaterna har fått rätten att kalla
sig Södra Skåningar. De kommer under många år framöver förbli i rullorna som en del av armén för att kunna
kallas in för övningar, beredskap eller tjänstgöring när landet så kräver. De kommer att förbli en del av armén
till dess att en yngre generation övertar deras krigsplaceringar.
Flera av de värnpliktiga stannar kvar hos oss för att genomföra KadS och andra har valt att ta anställning
eller söka sig vidare inom Försvarsmakten. Att välja att bli soldat eller officer innebär att man väljer att ge
mer än man någonsin kommer att få. Man påtar sig en uppgift för sitt land och är beredd att göra den yttersta
uppoffringen, att ge sitt liv för andras rätt att välja hur de vill leva sitt liv.
Samtidigt som vi avslutar grundutbildningsåret har vår kontingent i Mali, Mali 15, lämnat över ansvaret
till nästa styrka. Våra kamrater är äntligen på väg hem efter ett fullgjort uppdrag. De har fått idel beröm och
det märks att vi får hem ett oerhört kompetent förband men mängder av erfarenheter som vi ska förvalta och
ta till vara. Jag som chef P 7 och före detta sektorchef i Mali är oerhört stolt över deras insats i ett av världen
farligaste länder som är plågat av stor fattigdom, brottslighet, etniska och religiösa konflikter.
Jag vill också passa på att tacka samtlig personal på regementet för det gångna årets insats. Tro inte att jag
är omedveten om de enorma ansträngningar som gjorts i år för att få verksamheten att fungera. Tro inte att jag
inte vet vilka oerhörda utmaningar det funnits för att få regementets basfunktioner, utbildning, beredskap och
övningar att nå de resultat vi i år har uppnått.
Tyvärr ser jag heller inte någon ljusning inom de mest utmanande områdena. Men den uppskattning regementet har fått
för det vi i år har åstadkommit har varit enorm.
Ni har levererat – tack för er insats.
Låt oss nu, stärkta av framgången, uppfyllda av framåtanda och stolthet, fortsätta på den inslagna vägen mot
ett större och starkare P 7!
Överste Lennart Widerström
Chef Södra skånska regemente