Bataljonen fördes av överstelöjtnanten Anckarswärd, och kom att ingå i Nordarmén under tronföljaren, den blivande
Karl XIV Johan. Bataljonen kom att tillbringa en knapp månad på Rügen, innan färden gick vidare i sydvästlig riktning.
I Prora, ungefär en halvmil söder om Mukran, där dagens färja lägger till, lät Hitler bygga sitt ”Kraft durch Freude” semesterhem
för trogna arbetare i det ”Tusenåriga riket” – en byggnadskoloss på cirka 4 kilometer, med cirka 20 000 semestrare per omgång. 1939 kom kriget, och verksamheten kom aldrig i gång!
Efter kriget användes byggnaden bl a som förläggning för DDRs fallskärmsjägarbataljon.
Efter ”Die Wende” kom så sakteliga viss verksamhet i gång – bland annat muséer.
Där hittade jag någon gång på 90-talet en permanent utställning om Kronprinsens Husarregemente, K 7, vars föregångare
också deltog i kriget mot Napoleon 1813–14.
Tanken föddes att vi inte skulle vara sämre. Vår föreningsmedlem, Johanna Lundgren, som även är medlem
i Kronprinsens Husarers kamratförening, ställde välvilligt och kunnigt upp som ”dörröppnare” – tack Johanna
– och så kom det sig att ett mindre gäng ur vår kamratförenings styrelse i mitten av maj, lastade glasmonter
och diverse prylar, där även dagens P 7 presenteras, i en hyrd minibuss för vidare befordran till Prora.
Det tog ungefär en halv dag att få upp allt till 2. våningen och på plats – ingen hiss – men med hjälp av muséets vänliga
personal gick allt som på räls.
På kvällen tog vi nattkvarter i Stralsund, och nästa dag var det dags att återvända hem, efter ett i vårt tycke, väl förrättat värv.
I samband med höstens Tysklandsresa, kommer ”vår del” av muséet att invigas med pompa och ståt.
Traditionsrummet har fått en tysk ”filial”.
Text: Lars Remfors
Foto: Stig Ahlgren